|
Allt om Alger
Kaspar Horst. (översättning Joakim Wallden)
Författaren är en av de mest erkända tyska akvaristerna med mängder av artiklar i akvarietidskrifter och flera böcker på sitt register. Han var också en av de två som grundade den tyska firman Dupla Aquaristik som är kända för sina kvalitetsprodukter inom akvariehobbyn.
Hur man undviker problem med alger
Det finns all anledning att ta en närmare titt på algerna i våra akvarier. Många nyblivna akvarister överger sin hobby redan efter ett kort tag, eftersom de inte kommer tillrätta med algplågan. De misstag som leder till senare algproblem begås i de flesta fall redan på ett tidigt stadium under akvariets etableringsfas. Egentligen skulle inte alger behöva utgöra något problem i våra akvarier, om man bara följde några grundläggande regler för akvarieskötsel.
Även om vi - på goda grunder - inte vill ha alger i våra akvarier bör vi åtminstone visa dem en viss respekt. När vi väl förstår oss på deras natur kommer vi också stå bättre rustade att förhindra uppkomsten av dem.
Alger - de äldsta växterna på vår jord
För ca tre miljarder år sedan utvecklades blåalgerna som de första växterna på jorden. De är de äldsta levande organismer vi känner till som innehåller klorofyll, det färgämne som ger bladen deras gröna färg. Denna uppfinning, som gör att näringsämnen kan produceras med hjälp av solljus, är en av skapelsens största. Uppkomsten av blåalger var en direkt följd av den syrehaltiga atmosfärens utveckling, som skapade ozonlagret. Detta reflekterade i sin tur den dödliga ultravioletta strålningen och möjliggjorde därmed uppkomsten av liv i ytvattenlagren.
Algerna var i nästan 2,5 miljarder år de enda växterna på jorden. Det var inte förrän för 500 miljoner år sedan någon annan, högre växtlighet uppkom. Under denna ändlöst långa period fullgjorde algerna en ekologisk bedrift, vars betydelse för den progressiva utvecklingen av flora och fauna inte kan överskattas.
Alger är växter
Just det nära släktskapet mellan alger och akvarieväxter gör kampen mot algerna - när de väl uppträder i stora kvantiteter - så svår. Många faktorer som är skadliga för algerna är det också för växterna. Ett annat problem är att antalet algarter är så stort och att de alla påverkar akvariet på sitt sätt. Vissa alger är mer eller mindre harmlösa, medan andra är mycket skadliga. Förlorar man kontrollen över dem kan de negativt påverka levnadsförhållandena för fiskar och växter i våra akvarier.
Det kan verka som om algerna i akvariet utvecklas ur tomma intet. Men de reproduktiva algfröna är i själva verket pyttesmå sporer, som förekommer i stort sett i varje akvarium. De följer till exempel med växter, transportvatten, levande foder eller vid övriga utbyten med andra akvarier. Huruvida algsituationen skall ta obehagliga proportioner eller ej beror på levnadsförhållandena i akvariet, och då i synnerhet levnadsförhållandena för akvarieväxterna. Det finns emellertid bot mot denna potentiella plåga: optimal skötsel och kontroll av akvarievattnet, med målet att skapa gynnsamma villkor för akvarieväxterna, är ett säkert sätt att förebygga uppkomsten av alger på.
Alger är indikatorer på bristande vattenskötsel
Det har otvetydigt bevisats att alger endast uppkommer vid brist på specifika näringsämnen, felaktig belysning eller felaktig vattenkemi. Även en överdriven förekomst av kväve, speciellt i form av nitrat, får algerna att frodas; i en naturlig biotop blir nitratvärdena aldrig så höga som ofta är fallet i akvarier.
Man kan därför fastslå basprincipen att förekomsten av alger i våra akvarier är en indikator på att akvariesystemet inte är i balans. Detta bekräftas av det faktum att alger företrädesvis slår sig ner på sjuka eller vissnande växtsegment.
Alger och växter konkurrerar om näringsämnena
Under sina miljarder år långa utveckling har många algarter lärt sig att överleva under ogästvänliga levnadsförhållanden. I akvariet utnyttjar de detta till sin fördel, till exempel om det blir brist på något näringsämne. Som alla känner till kan avsaknaden av ett enda spårämne (järn, mangan m.fl.) leda till att många akvarieväxter slutar växa. Algernas timme är inne. Nu är det de som har övertaget. Det är därför viktigt att säkerställa en optimal och heltäckande tillförsel av näringsämnen.
Men även ett överskott av vissa näringsämnen kan verka till algernas fördel. I sådana fall spelar kväve i form av nitrat och fosfor en avgörande roll. Akvarieväxterna har från tidernas begynnelse lärt sig att utvinna näring och tillgodose sina näringsbehov, även om förekomsten av kväve i vattnet aldrig är så liten. I akvariet konfronteras de emellertid ofta med en hundra eller tusen gånger högre kvävekoncentration än i naturen. Orsaken till att det ibland uppstår sådana ogynnsamma förhållanden ligger i akvariets struktur. Ett stort antal fiskar är koncentrerade till ett begränsat levnadsutrymme, och deras avföring påverkar vattenkemin i akvariet. Ytterligare orsaker till en försämrad vattenkemi är foderrester, förmultnande växtdelar, svarta underlag samt dåligt underhåll av filtret.
Ett botemedel mot detta är regelbundna vattenbyten (en tredjedel av den totala vattenvolymen var fjortonde dag) kombinerat med god vattenskötsel och tillsatser av växtgödning.
Vilka sorters alger förekommer i akvarier?
Av den hitintills förda diskussionen framgår det att det inte finns några förebyggande åtgärder som till hundra procent kan stoppa införseln av algsporer till akvariet. I synnerhet efter en helrengöring av akvariet måste man vara mycket försiktig, och även här gäller regeln: var på din vakt från första början.
Harmlösa alger:Brun- och kiselalger
Redan när akvariet varit i gång ett par dagar kan man lägga märke till en fin, brun beläggning på akvarierutan, kanske också på stenarna, doppvärmaren etc. I de flesta fall rör det sig om kiselalger, s.k. pionjäralger, som senare kommer att helt försvinna igen. Dessa "brunalger" är emellertid enkla att ta bort med en algskrapa eller filtervadd. Å andra sidan är deras förekomst begränsad, och de försvinner av sig själva så snart växterna fått ordentligt rotfäste och optimala syreförhållanden uppnåtts i akvariet.
Grönalger
Även grönalgerna kan räknas till akvariets harmlösa alger. Deras förekomst anses dessutom vara en indikator på att vattenförhållandena är normala. Grönalgerna är de alger som mest liknar våra akvarieväxter, och de känns enkelt igen på sina gröna eller ljusa trådar, eller, i vissa fall, på sina bomullstussliknande nät. Trots detta bör de inte tolereras i akvariet då de konkurrerar med akvarieväxterna om näringen. Att bli av med dem är normalt sett inga problem. De kan enkelt avlägsnas för hand genom att de rullas upp på en smal sticka.
Skadliga alger
De alger som nämns nedan skall emellertid tas på största allvar, och deras förekomst i akvariet kan inte accepteras. De kan snabbt hota hela akvariet, i synnerhet om de får tid på sig att breda ut sig i stora kolonier.
Blåalger
Blåalger bör placeras överst på listan över skadliga alger. De brukar vara de första alger man får stifta bekantskap med och uppkommer i akvariets initiala fas. De drar fördel av situationen i ett läge då akvariesystemet ännu inte fungerar till fullo. De känns igen på sin blågröna, ibland brunaktiga eller svarta, hudliknande beläggning på blad, stenar, rötter eller substrat. Man kan även tydligt lukta dem. Ibland avger de en ganska penetrerande odör när man jobbar i akvariet eller suger upp dem ur vattnet. På grund av sitt utseende kallas de också slemalger.
Till skillnad från grönalgerna bör denna variant få en varningsklocka att ringa hos akvaristen: det finns för höga halter näringsämnen i akvariet - huvudsakligen i form av nitrat och fosfat -, skötseln är bristfällig, växterna mår inte bra. När blåalgerna väl har upptäckts bör de snabbt och upprepade gånger avlägsnas med en hävert tills de är fullständigt utrotade. I de flesta fall tar detta bara ett par dagar, och endast i undantagsfall är det en utdragen process. Lyckligtvis kan man på detta viset bli av med algerna på ett enkelt sätt.
Rödalger
Den här alggruppen består av flera olika alger som, alltefter sin beskaffenhet och sitt utseende, av akvarister kallas för tofsalger, skäggalger eller penselalger (se foton). Då de är ytterst svåra att bli av med har de ingenting att göra i ett akvarium. Det är säkrast att plocka bort hela bladet eller t.o.m. hela växten som de sitter på, hur hjärtekrossande det än må vara. Särskilt skadligt för akvariet är deras plötsliga och massiva utbredningsförlopp.
Skäggalgerna känns igen på sina långa, blågröna, smutsiga och svartaktiga trådar, som företrädesvis växer på bladkanter. Stjälkar, sidorna på plast- eller träföremål o.s.v. är andra populära platser, på vilka de gärna slår sig ner. Även dessa skall grundligt rensas ut så fort de visar sig.
Även den s.k. tofsalgen hör till rödalgernas familj. Den har den svartaktiga, smutsgröna färgen gemensamt med de andra rödalgerna. Deras egentliga röda färg är dold och visar sig först när algen sänks ner i metanol. Även för tofsalgen gäller, precis som för skäggalgen, att den företrädesvis slår sig ner på vissnande bladkanter och stjälkar såväl som på stenar, rötter och plastdetaljer.
Effektiva metoder för bekämpning av alger
För att på ett säkert sätt hålla akvariet fritt från alger finns det en väl beprövad och fungerande metod, som enkelt formuleras: förebyggande åtgärder och optimal vattenskötsel. Nedan följer en mer detaljerad redogörelse:
1. Välj rätt uppställningsplats för akvariet
Man skall vara noga med att akvariet inte exponeras för direkt solljus. Generellt sett är solljus för starkt för akvarier. Det förser växterna med för mycket metabolisk energi, vilket gör att de konsumerar för mycket näringsämnen i den relativt begränsade vattenvolymen. Det leder snart till brist på näringsämnen, och följaktligen kommer tillväxten att avstanna, vilket algerna drar fördel av.
2. Kontrollera växterna innan de planteras i akvariet
Inhandla aldrig akvarieväxter från ett akvarium som innehåller alger. Inspektera växterna noggrant, även hemma innan du planterar dem i akvariet. Kontrollera även växter som du har fått av vänner eller andra akvarister, och kassera dem om det finns alger på dem.
3. Förbered krukväxter för akvariet
Akvarieväxter som köps i krukor är oftast uppodlade på växtstationer. Där sticker bladen upp ur vattnet medan rötterna är nedsänkta i en speciallösning, som kan innehålla stora mängder nitrat och fosfat.
Denna näringslösning har i de flesta fall inte helt och hållet sköljts ur den stenull som rötterna är nedbäddade i. Växterna bör därför försiktigt skiljas från krukan och stenullen medan de sköljs under ljummet vatten och först därefter planteras i akvariet.
4. Optimal vattenskötsel och regelbundna vattenbyten
En optimal tillsats av samtliga livsnödvändiga näringsämnen, inklusive spårämnen, är en grundförutsättning för att växterna skall växa bra och vara resistenta mot alger. Duplaplant, till exempel, tillgodoser dem med den korrekta mängden makronäringsämnen, medan dagliga tillsatser av Duplaplant-24-tillskott sörjer för den korrekta dosen av samtliga nödvändiga spårämnen, inklusive järntillskott för växterna. Genom detta välbalanserade och separata tillskott av makro och spårämnen undviker man skadlig överdosering, vilket är viktigt då många spårämnen - om de tillsätts i för stora doser - är giftiga och skadliga för växterna, vilket åter igen verkar till algernas fördel.
Regelbundna vattenbyten (en tredjedel av den totala vattenvolymen var fjortonde dag) sörjer för att avfallsprodukterna i vattnet och de för akvariet skadliga ämnena avlägsnas.
5. Neutralt pH-värde med CO2-tillskott
En justering av pH-värdet till 6,8-7,2 med hjälp av CO2-tillsats sörjer inte enbart för ett optimalt koltillskott åt växterna utan också för en god och livsförbättrande vattenkemi. Ett värdefullt hjälpmedel för att åstadkomma detta är lämplig CO2-apparatur från, till exempel, Dupla.
6. Anpassad belysning, -Vad innebär det?
Belysningen ovanför akvariet måste anpassas till akvariets höjd och vattenmassa. I första hand måste ljuskällan vara kraftig nog för att tillgodose även de oftast små växterna i akvariets förgrund med tillräckligt ljus. Man bör betänka att de flesta växterna i akvariets förgrund vanligtvis växer vid strandbanken i sin naturliga miljö, d.v.s. på platser där ljusförhållandena oftast är mycket goda.
Ljus fungerar som tillväxtenergi och måste därför anpassas till de näringstillskott som tillsätts akvariet. För kraftigt ljus leder snabbt till brist på vissa näringsämnen, i synnerhet på spårämnen, och verkar därmed till algernas fördel. För svagt ljus skulle å andra sidan leda till avstannad tillväxt och syrebrist. Någonstans mellan dessa ytterligheter gäller det att finna en lämplig ljusstyrka. Vill man uppnå ett optimalt akvarium innebär detta:
-För akvarier med en höjd upp till 40 cm: Tungsram FD-D 18 F84 eller Osram Dulux DD 18/21 i den nya Dupla Milux 60.
-För akvarier med en höjd upp till 50 cm: kvicksilverlampor 80/125W, till exempel Duplalux.
-För akvarier högre än 50 cm: metallhalogenlampor 70/150W, till exempel Duplalux LI.
7. Att förebygga genom daglig kontroll
I synnerhet under akvariets etableringsfas bör man företa dagliga kontroller av algutvecklingen. Lager av blåalger på bottnen eller på trärötterna, såväl som algtrådar på bladkanter o.s.v., bör omedelbart avlägsnas.
8. Att förebygga med hjälp av algätande fiskar
En effektiv åtgärd mot alger är fiskar som älskar att sätta i sig dem. Ett stort antal arter lämpar sig väl för både små och stora akvarier. De erbjuder emellertid inte någon hundraprocentig garanti, eftersom de alltför snart kommer underfund med att torrfoder smakar bra mycket bättre än alger.
Här följer ett urval av beprövade algätare
- Skäggalgsätare: Crossocheilos siamensis (Siamesisk "Flying Fox").
Detta är kungen bland algätarna, i synnerhet medan den fortfarande är ungfisk. Den föredrar framför allt den fruktade skäggalgen. Fullvuxna exemplar mäter emellertid hela 16-18 cm och bör därför endast vara förbehållna små akvarier som ungfiskar.
- Speciellt för små akvarier: Golden Otocinclus. Den lilla Otocinclus-arten passar utmärkt i små akvarier. Den betar oupphörligen på blad, stjälkar och trärötter.
- Fiskarter som föder levande ungar är omtyckta och i många fall också flitiga algätare. Till dessa räknas den livliga guppyn, alla arter som kan härledas till Poecilia sphenops, även kallade Black Molly, vidare alla Platy-arter, Xiphophorus maculatus och X.variatus.
- Varning! Jag måste emellertid utfärda en varning för en fisk som ofta rekommenderas som algätare: den blå antennmalen Ancistrus dolichopterus. Den sätter i sig alger så till den grad att den faktiskt kan skada ytan på Echinodorus-blad (svärdsplanta) så att dessa slutligen vissnar och faller av.
Andra åsikter, andra idéer
Lika länge som akvarier har existerat har det i akvariekretsar också pågått en polemisk och kontroversiell diskussion om alger och hur man skall förebygga dem. Man måste dock ställa sig frågan om även här verkligen alla vägar leder till Rom, d.v.s. i det här fallet: till ett akvarium fritt från alger. Svaret är klart och entydigt: alla onaturliga förslag och metoder bör förkastas eftersom fiskarna till slut kommer till skada. Bortsett från detta kan man ifrågasätta deras roll som verkningsfulla algbekämpare.
Jag nämner detta eftersom framför mig ligger en broschyr med titeln "Algproblem", vilken skulle kunna orsaka förvirring, i synnerhet för nybörjare. Och då det inte är uteslutet att också läsaren av detta får tag i denna broschyr vill jag i detalj berätta varför dessa rekommendationer bör förkastas.
Vågade och missvisande råd
De följande rekommendationerna finns med i den ovan nämnda broschyren:
- Underlagets tjocklek: 10-20cm
- Strypt filterapparatur
- Undvik att röra om eller avlägsna alger på vattenytan
- Använd algförebyggande tillsatser
- Vattnet skall vara något grumligt
- Svag belysning med ett 4-5 timmar långt uppehåll mitt på dagen
- Massor av flingfoder
- Syrehalt, på morgonen: 2,5-3,5 mg/l, på kvällen: 3,5-6 mg/l
Hypotesen för dessa rekommendationer är helt klart att syre i ett akvarium är av ondo (ett exkrement) och därför måste reduceras. Alla ovanstående rekommendationer reducerar syrehalten. Dessa åtgärder försöker rucka på en grundläggande naturlag. Om man eftersträvar ett akvarium med friska och vackra växter, förser det med riktig belysning och korrekt underlag samt tillsätter alla näringsämnen, inklusive CO2, är det ett obestridligt faktum att växterna avger syre och att överskottet av det går ut i vattnet, till förmån för fiskbeståndet.
Råden i broschyren i detalj:
Ett tjockt underlag ökar utsläppen av metangas och hydrogen sulfid och kommer snart att svartna. Resultat: syrehalten sjunker.
Riktigt: ett underlag med en tjocklek, alltefter akvariestorlek, på mellan 3 och 10 cm.
Rekommendationen att förse akvariet med svag belysning och ha ett 4-5 timmar långt uppehåll mitt på dagen är ytterst onaturlig. Det är inte bara skadligt för algerna utan i ännu högre grad för växterna. Att göra två dagar av en enda normal tropisk dag är i sanning att handla obiologiskt mot våra akvariefiskar.
Riktigt: en belysningsperiod på runt 10 timmar.
Om man överdriver utfodringen kommer den ruttnande maten inte bara tära på syreresurserna utan också på det organiska systemet och framkalla algernas näringsämnen: nitrat och fosfat.
Riktigt: utfodra inte mer än vad fiskarna kan äta upp på ett par minuter.
Förslaget att justera karbonathårdheten till 1-2 dH gör att akvariet kan råka ut för ett syrefall. Den riktiga och optimala karbonathårdheten skall ligga på mellan 4 och 8 dH.
Ett akvarium med ett 02-värde kvällstid på endast 3,5 mg/l riskerar - i synnerhet mot bakgrund av det stora antal reducerande åtgärder som redan har vidtagits - att bli syretomt under natten. När all syreproduktion har avstannat kommer fisken att kvävas.
Att referera till att vattnet i naturen är syrefattigt är felaktigt. Akvariet utgör en artificiell biotop med en relativt liten vattenmängd. I naturen garanterar de gigantiska vattenvolymerna stabilitet, även vid låga syrehalter. Detta är inte fallet i ett akvarium. Bortsett från detta håller de flesta tropiska vatten det optimala 02-värdet.
Riktigt är i stället en syrehalt på runt 5 mg/l på morgonen.
Ett sista ord om kemiska medel för att bekämpa alger. Såvida de är tillverkade med växthämmande medel som bas stör de följaktligen inte bara algernas utan också växternas tillväxt. Det är liktydigt med att gå balansgång att räkna fram en riktig dos som försvagar algerna mer än växterna. I de flesta fall är detta dömt att misslyckas. Om man tillfogar växterna mera skada kommer detta att främja algtillväxten.
Slutsats: endast optimala levnadsvillkor för växterna garanterar ett algfritt akvarium. |
 |
Grönalger i akvariet indikerar goda vattenförhållanden. Trots detta bör de inte tolereras.
Foto: Michael Prasuhn
|